Ur Corren idag 14 november - 65
Sveriges siste luffare, Gustaf Hermansson, avled idag i en ålder av 87år i Nykil Östergötland. Vid 16 års ålder blev han föräldralös, sedan dess har han gått på vägarna så sent som i september var han ute å gick på vägarna. Tänk - gått på vägarna i 71 år, han har fått en brödbit här å en där. Vi hörde honom i radion när han gick på vägen å traskade! Å då sjöng han i takt med stegen; Gyllne morgon Gyllne morgon Sista natten svunnit hän... Det var nästan lite rörande när han sjöng med sin brutna stämma! Nu har sista natten svunnit hän för Gustaf Hermansson

Adel i Turhemmet - en stor stark o mycket snäll karl, gick klädd i storväst och stövlar om det var aldrig så varmt. En gång träffade jag honom, han gick o slog gräs å han hade stora träbottnastövlar på sig i 40 graders värme. Ja tyckte dä va rysligt men han sa: Dålig karl om han inte orkar med skorna! - Ja han hade rätt Adel..

28 november
Ja fick kaffe på sängen av mor, goda kakor å tårta. Tack. Ja har födelsedag.
Gratulationer per telefon å gratulationskort -å livet går vidare...
Mor hon far som en trollslända! Nu har hon snott ihop 3 sirapslevar i ett litet "hött" Ja har varit till Ödeshög i eftermiddag, åkt med Arvid Gustafson. Sen har ja rensat 1 kg strömming ikväll, men dä ä mest för katten skull.

Gubben Lars sitter å filosoferar. Aldrig har ja haft så roligt som när ja fyllde 70 år - det var så varmt
så ja satt i skjortärmarna å göken gol i trädgården.Du har la fel far , sa gumman, du fyller ju i januari.
Ja, sa gubben Lars "dä kanske va när ja fyllde 60…

Långt från allfartsvägen djupt inne i Lysings allmänning låg för länge sen en liten grå stuga. Där bodde en liten trevlig gumma som gick under namnet Fia vid Lor. Vi var där många gånger Elsa å ja, det var fattigt å enkelt, men vilken stämning, det verkade som julafton varje gång man kom dit. Aldrig blir det den stämningen på något fint ställe - om det nu finns nåt finare ställe än hos Fia vid Lor. En liten kulle minner om där Fias lilla grå stuga en gång låg. Jag åker dit nån gång ibland å sitter å tänker - minns å - drömmer..

Kl 7 fick mor kaffe på sängen å kl 8 fick ja kaffe på sängen å nu är vi oppe å är klädda. Storm, regn å kallt Men vi pensionärer är ju inte så beroende av väder å vind, blir det för uselt så stannar vi väl inne, å bidar lugnt! tills stormen blåst över. Mor å ja sitter här och pratar om dagen som har gått. För mor har det varit en bemärkelsedag - vi har varit i Ödeshög, å det ä inte så ofta hon kommer dit, ett par gånger om året. Vi har köpt julklappar för rätt mycket pengar. Vi köpte tofflor åt varandra. Mina kostade 19 kronor å mors kostade 24 kronor. Våran kisse han satt på farstubron å grät när vi kom från "Ösjö" Vi har fått en hemystad julost från missionsförsamlingen i många år. Ikväll kom Ivar med ostaknolingen. Den vägde 2kg å 9 hekto å god ser den ut. Tack så mycke tack !! På det viset går livet vidare…

Tänk om ja kunde stava men ja lär mej aldrig dä", ja får fråga mor rätt ofta hur stavas dä å hur stavas dä. Ja har gått i skola i Perstorp skola, 6 år varannan dag. Min lärarinna hette (mamsell) fröken Lindgren. En liten tjock, arg gumma. Fröken Lindgren var gammal, hon flyttade från Perstorp till en liten stuga på Hejla backe. Vilar på Röks kyrkogård sen 35-40 år tillbaka. "Tack min lärarinna! se betyg från Perstorps skola 1896

Eda Trygg på Skogen
Vi var skolkamrater, hon var lite äldre än ja. Ja gick efter mjölk hos mor Kindgren i Perstorp, en gång när ja kom mitt för Skogen ropade Eda: vänta så får vi sällskap. Men hon sprang ifrån mej när ja kom till Perstorp då hade Eda fått mjölk i sin kruka. De hade bara en ko hos Kindgrens som mjölkade! Ja fick gå hem med tom kruka. Tänk ja har inte glömt detta på 65 år. Ja är gammal å ja lever blott på minnen, från min barndom å min ungdoms flydda dar…