Jämmer å pessimism, knot och stön! Lite mat å lite ved - å ALLA har det värst, bara skrik, vi har raskat i oss en brödbit å en ostakant å lite dåligt kaffe. Småfåglarna börjar frysa ihjäl, vad ska vi göra Nisse Linnman? Vättern är frusen - ett dåligt tecken, då blir det sen vår. Tålamodet tryter, trafiken är lamslagen, Östersjön är isbelagd så man kan åka skridskor till Gotland. Mor ska baka fläskpannkaka det lättar opp livet lite, å vi har i alla fall inte lappsjuka - vi är bara lite förkylda!

För mycket länge sen…Ett stycke härifrån i en hage som hette Baggafallet låg när ja var liten två torp det ena hette Lönntorp. I Lönntorp bodde Halte Petter. Halte Petter å hans familj reste till Amerika i slutet på 1800-talet.Det andra hette Lönneberga: I Lönneberga bodde Johan å Klara Niklas. De flyttade därifrån till Larstorp. När ja va barn då hördes i kalla vintermornar ett dunk, dunk, dunk, det kom ifrån Larstorp. Det var Johan Niclas som slagtröskade. Ju kallare det var ju lättare gick det att få ur säden ur halmen. Ja det där dunket hördes ju från många håll förstås, men det var ju närmast till Larstorp! så det dunket hördes in här. Tänk du! Stå å slagtröska en hel dag å så kanske ha 50 kg dålig säd på loggolvet på kvällen. Klara Niklas hade en kaktus, en kubits kallade hon det, den var som en stor rova med långa vassa taggar Hon hade bara ett "träd" det stod i fönstret när jag var liten o det stod där när jag var 20 år, den blommade aldrig vad jag kan minns.
Johan Niklas hade en bigård , vi tyckte som barn att det var en sevärdhet. Johan hade plockat opp en fyrkant av sten - omkring 3m i fyrkant. Därinne stod en bänk med 3 bikuper av halm, därinne satt Johan varma sommardagar o väntade att bina skulle svärma men svärmarna de försvann alltid inåt skogen. Stackars Johan han fick aldrig så mycket som en tesked honung vad jag vet.

Stackars torpare. De hade inte en brödbit i torpet där Calle bodde. Han tog en säck å en dragvagn å gick till en bonde. Vi kan kalla honom "Jeromias i Tröstlösa. Calle ville köpa 50 kg råg. Ja om du kan betala kontant; annars får du ingen råg. Så Calle han fick gå hem med tom säck å tom dragvagn. Tunga steg - stackars Calle. Detta har hänt i min tid inte så lång borta. - det var i den gamla goda tiden

Hos "Jeromias i Tröstlösa"

Finge vi leva om våra liv mor å ja skulle vi njuta mer. Men hela livet har ju bara varit arbete å bekymmer. Tack vare att vi levat det mesta " I Den Gamla Goda Tiden" Det var bara att arbeta å arbeta å nypa i 25- öringarna å gå å krusa bönner. Men nu har vi det bra! Men det är inte lätt att glömma, 3 1/2 år hos "Jeromias i Tröstlösa" Opp halv 5 å så arbeta till kl 8. Rågkaffe å en hård bröbit å dåligt äta hela dan! Ja var 13 år när jag kom till en bonde, en snål och elak luring, kl halv 5 blev pojkstackaren väckt. Kl 6 fick jag lite rågkaffe å en flottsmörgås - å så vattenvälling å stenhårt brö å en ostakant till frukost kl 8. Inget 11-kaffe, det hade inte börjat då det kom några år senare. Å så! Hör å häpna - 50 säger 50 kr för hela året! Undra på att det är rynker i pannan.

Första söndagen hos "Jeromias i Tröstlösa" på söndagsmorron sa Jeromias att idag ska du gå te körka, du får mä dej ett kalvskinn - gå in till Tall på Hejlabacke å be honom sy ett par handskar åt dej - å ja stack iväg. Utkommen från Tall stod ja en stund å tittade först åt körka å sen åt Tjurtorpaskogen - där bodde mor ensam i stugan... ett av de mörka minnena.

Ja va 14 år då! En lördagskväll på våren när det var som allra vackrast, gick ja å harvade med ett par oxar vid vägen kl var halv 9! De andra drängarna å pojkarna de kom finklädda! Bonnen hade sagt åt mej att ja skulle harva den biten färdig. Det här va i Tjurtorpabyn, - men den törs jag inte tänka på för då mår jag illa!

Det var slåttertid! Bonnen sa te mej vill du ta beting i morron - jo det ville jag, jag tänkte jag kanske kunde få nån timme fritt. Jag visste inte då att det var 2 slåtterdagsverken i den hagen. Ja började kl 3 på morgonen å slog till kl 7 på kvällen. Hushålla så med en 14 års pojk! Det är ett av de mörkaste moln som svävat över mitt liv!

En dag var Jeromias borta, det var kallt å yrväder hela dan, ja utfodrade korna å hästarna å oxarna å så skulle jag hugga grangrenar på vedbacken. Det första bonnen gjorde när han kom hem så tittade han hur mycket jag hade hugget å det var ju inte så mycket, en 14 års pojk yrväder å kallt å mycket djur sköta! Tänk en tanke själv! Detta sitter som en tagg i knytnäva "än i da" m-e-n jag var bara 14 år
Detta hände på Den Gamla Goda Tiden…

Tiden går - den kan inte annat. Sakta! Sakta! Denna rysliga vinter. Inte en människa ser vi, Ingen har vi å prata med. Ja sa till Calle Svenson på "törjet" en dag; vi får väl lappsjuka! Dä får vi inte, sa han. Då måste ni va ensamma å inte ha nån å prata mä på ett halvår. Det va ju en tröst! "Tack Calle"