Det är upp till 2,5 meter höga snödrivor och uppe i Jockmock var det 50 gr kallt. Stackars Lapplisa å alla andra lappar. Mor fick telefon från en Berta; om inte den här vintern tar slut snart får vi "lappsjuka"
Usch lappsjuka är rysligt! Mot den hjälper väl varken "albyl" eller "raggmunk - men ändå går livet vidare Ja har skottat lite snö, hugget lite ved å ätit en rysligt god middag. Potater från Storängen, köttkorv från "Arnes i Ösjö, konserverade krusbär, 8 eller 10år gamla men "finfina," å vispad grädde från en ko

1916 då åkte ja och tusen andra pojkar till Kärrbäck i Norrbotten på beredskap. Vi åkte från Malmslätt. Här i Östergötland var det full sommar - björkarna var gröna. När vi kom till Dalarna var det snösmältning, tåget gick så sakta, en halvmeter djupt vatten på långa sträckor. Det tog 3 dygn opp. När vi kom till Kärrbäck var där meterdjupt med snö, alla åkte skidor, men på 2 - 3 dagar var snön borta å gräset grönskade.

Exercisen

"Din klara sol går åter opp  jag tackar dej min Gud"
Det är ett minne från exercistiden - varje morron sjöng vi den. Men det är ett minne till man inte glömmer, det var när dagofficeren öppnade dörren å skrek så högt han kunde; Nu går vi opp!!

Den 29-e Juli 1914 satt ja jämte många andra exerciskamrater på en vacker gräsbeklädd kulle ute vid Lagerlunda. En furir kom cyklande i högsta fart och befallde språngmarsch hem till Malmslätt. Första världskriget hade brutit ut, vi rustade hela söndagen. KL 5 måndag morron steg vi på tåget i Linköping och åkte mot okända öden.För våran del blev det ju inte så farligt! Usch hemska krig!
Bland alla minnen så är det ett jag minns väl - på en stenig landsväg kom en dag ett underligt sällskap. En vanlig arbetsvagn förspänd med en mager långsvansad häst - på vagnen stod fastbunden med rep på en bädd av granris - en svart kista. Efter kom några gamla gubbar å gummor i stövlar å skinntröjor å med rökpipor i mun. Det var en likfärd! De följde en av sina kära för sista gången till Vilhelmina kyrkogård.

Du stolta svan som uti skyn dig svingar, har ingen farlig last att kasta ner
ty du bär fredens vita vackra vingar, som världen längtar efter mer å mer
Du mänskobarn som går där ner å kivas, kom upp å ta en titt mä mej
ja är ganska säker på, du skulle skämmas då, när du ser vår gamla jord så här från ovan