Det är upp till 2,5
meter höga snödrivor och uppe i Jockmock var det 50 gr kallt.
Stackars Lapplisa å alla andra lappar. Mor fick telefon från
en Berta; om inte den här vintern tar slut snart får vi "lappsjuka"
Usch lappsjuka är rysligt! Mot den hjälper väl varken
"albyl" eller "raggmunk - men ändå går
livet vidare Ja har skottat lite snö, hugget lite ved å
ätit en rysligt god middag. Potater från Storängen,
köttkorv från "Arnes i Ösjö, konserverade
krusbär, 8 eller 10år gamla men "finfina," å
vispad grädde från en ko
1916 då åkte
ja och tusen andra pojkar till Kärrbäck i Norrbotten på
beredskap. Vi åkte från Malmslätt. Här i Östergötland
var det full sommar - björkarna var gröna. När vi kom
till Dalarna var det snösmältning, tåget gick så
sakta, en halvmeter djupt vatten på långa sträckor.
Det tog 3 dygn opp. När vi kom till Kärrbäck var där
meterdjupt med snö, alla åkte skidor, men på 2 - 3
dagar var snön borta å gräset grönskade.
Exercisen
"Din klara
sol går åter opp jag tackar dej min Gud"
Det är ett minne från exercistiden - varje morron sjöng
vi den. Men det är ett minne till man inte glömmer, det var
när dagofficeren öppnade dörren å skrek så
högt han kunde; Nu går vi opp!!
Den 29-e Juli
1914 satt ja jämte många andra exerciskamrater på en
vacker gräsbeklädd kulle ute vid Lagerlunda. En furir kom
cyklande i högsta fart och befallde språngmarsch hem till
Malmslätt. Första världskriget hade brutit ut, vi rustade
hela söndagen. KL 5 måndag morron steg vi på tåget
i Linköping och åkte mot okända öden.För våran
del blev det ju inte så farligt! Usch hemska krig!
Bland alla minnen så är det ett jag minns väl - på
en stenig landsväg kom en dag ett underligt sällskap. En vanlig
arbetsvagn förspänd med en mager långsvansad häst
- på vagnen stod fastbunden med rep på en bädd av granris
- en svart kista. Efter kom några gamla gubbar å gummor
i stövlar å skinntröjor å med rökpipor i
mun. Det var en likfärd! De följde en av sina kära för
sista gången till Vilhelmina kyrkogård.
Du stolta svan som uti skyn
dig svingar, har ingen farlig last att kasta ner
ty du bär fredens vita vackra vingar, som världen längtar
efter mer å mer
Du mänskobarn som går där ner å kivas, kom upp
å ta en titt mä mej
ja är ganska säker på, du skulle skämmas då,
när du ser vår gamla jord så här från ovan
|