En mellan Tallgläntan å Hallen. Där har mina förfäder gått tusen sinom tusen steg. En mellan Hallen å Larstorp där har ja å många gått många hundratusentals steg.En mellan Perstorps skola å här, den har skolbarn gått i 100 år. Ja har gått den i 6 år, å Sture, vår son, har gått den i 7 år. Å så stigen till vattenkällan, den är väl opptrampad än idag.
Jag har varit till Tage Peterson å köpt blomplanter - planterat petunior å begonior å violer. Vi har blommor på 16 olika platser, det räcker å bära vatten till!

Ja tror det var 1920 eller -21som vägen mellan Geviken och ner till Tranåsvägen byggdes då var jag med. Allt gjordes för hand, borrade sten för hand, ösa i jord med en spade i en kärra och skjuta på med plankor kanske ibland bortåt 100 meter. Vi var väl ett 20-tal man. Timpenningen var 1 kr i timmen.
De var gamla båda två gubbarna, de bodde uppe i Åby socken. Ja kände dem mycket väl båda två - de var osams om en utfartsväg. De grälade om vägen så fort de träffades - till sist sa den ene gubben till den andre; bygg dig en väg själv "så har du en väg för evinnerliga tider" .Ett par år senare var båda gubbarna borta. Sådant är livet…

Midsommarafton.

Älvdansen - i en hage inte långt härifrån har ja många gånger sett en ring, alltid på samma ställe 3 a 4 meter i genomskärning, å 11/2 meter bred. Å så väl upptrampad som om 1000 tals fötter trampat runt, runt. Det är väl 30 år sen ja var där kl 12 midsommarnatten, ja tänkte få se älvorna, men ja såg endast den upptrampade ringen. Älvorna visar sig ej för människorna

Det är som pigan sa: På vintern ä dä husförhör å på sommaren då går åska! För omkring 15 år sen tillbaka, kl 8 en måndagsmorron, var det ett rysligt åskväder. Omkring 200 meter härifrån slog blixten ner i en stor ek. Blixten klöv eken i två delar, ena halvan torkade efter några år, jag fick omkring 5 meter ved av den. Den andra halvan står kvar frisk å fin, där brukar göken sitta å gala ibland.
När ja var barn, för 70 år sen stod vid foten av den eken en liten stuga - Lilla Hallen.

Lilla Hallen

Ett stenkast härifrån låg i min barndom en liten stuga som hette Lilla Hallen. Den revs bort i början av 1900-talet. Den var låg å hade torvtak - å små blyinfattade grönskimrande fönsterrutor, 15 cm i fyrkant, en låg grå dörr - de som gick in fick huka sej - vid ena väggen växte kaprifolium - runt dörren växte en slingerväxt som hette "lysium" det var långa vassa taggar på den växten. En liten blomrabatt vid ena gaveln , där växte pingstliljor. Vid en sten växte den traditionella "Akvelejjan" å små tusenskönor i gräset! Utanför stugan växte en stor pionbuske, vi barn tyckte det var så underbart när den blommade. Vi kunde få en blomma ibland, då blev vi så glada så vi sprang hem å ropade "titta mamma" då hade vi bara stjälken kvar, varenda blad hade fallit av. Pioner är ömtåliga. I stugan bodde moster Johanna med sin blinde son Calle. Hon vävde band och stickade strumpor. Calle han gick å slagtröskade hos bönderna här omkring på vintern. Men hör å häpna! Calle han gick å bröt opp tyrestubbar på hösten, när det blev snö drog han hem dom på släden. Anne -gumma - ja vet inget annat namn - kommen från Västergötland bodde hos blinde Calle och Johanna.
Anne -gumma var mycket liten och mycket mager. Hon satt varje dag å vävde band - ja minns banden i vitt rött o blått ullgarn. Det var fruntimrens strumpeband på den tiden. Anne-gumma gick ut o sålde ibland, 5 öre för en aln - en halv meter drygt.

Långbrogatan

Vägen som går ner mot missionshuset, var för 100 år sen en stockbro över ett kärr.
På de odlade mossarna växte grov tallskog. Det finns stubbar kvar under mossan än idag. Stället som ligger här nere skymtade fram mellan tallstammarna. Det heter Tallgläntan. Min mor talade om det här ibland. O gamla skog, du tjusar mej med dina skuggor…

I ett litet ställe några km härifrån i ett litet ställe som hette Solskina bodde för omkring 70år sen "Pompborrarn" han kallades så för han gjorde pumpar av trä. Han hade ett borr 5 tum i diameter sen borrade han på längden igenom tallstockar å så lades de ner i jorden precis som en vanlig vattenledning. Pumparna o ledningarna allt var gjort av trä. När ja var dräng hos Hultberg i Järnstad år 1913 då hade vi en sådan pump i ladugården. 3 drag med den store träarmen så var hinken full.