Fakta om ängen 
Naturreservatet
Sättra ängar
- en hårdvalls och slåtteräng, vilken är
Östergötlands största bevarade slåtteräng,
den brukades fram till år 1938.
Arbetet med ängen pågick året om. På
vintern höggs torra träd ner, ängen buskades,
på våren när vitsipporna blommade vidtogs
fagningen - torra grenar och löv samlades ihop och brändes
och eldades och askan spreds ut som näring. På
sommaren i slutet av juli samlades man till slåttergille,
ängen slogs med lie, gräset räfsades sen ihop,
torkades och förvarades i ladorna till vinterfoder åt
djuren. På sensommaren var det dags för lövtäkt,
s.k hamling, man repade av löv och skar av grenar med
en grenhacka, grenknipporna bands ihop och hängdes på
gärdesgårdarna för att torka. Grenbeskärningen
gjordes för att kronorna skulle bli yvigare och ge fler
lövknippen året efter. Sen fick ängen bli
betesmark under hösten och efter det börjar förbuskningen
inför vintern.
Efter
år 1938 var ängen betesmark och var på väg
att växa igen med buskar och sly, 1968 kom förslaget
att försöka bevara karaktären av slåtteräng
enligt gammalt mönster och 1970 kom beslut om att
området med sin artrika flora, skulle förklaras
som naturreservat, med namnet - Sättra ängar
- och
med syftet att bevara karaktären som slåtteräng,
enligt gammal sed, och jämföra med betad hagmark,
samt till efterkommande släkter, för studier och
rekreation. Hela området omfattar 19 hektar varav 14,2
ha är betesmark och 4,8 ha är slåtteräng,
vilken är inhägnad med gärdesgård.
( texten hämtad ur anteckningar gjorda av Herbert Gustafsson
Sättra gård
