Fällan

 

 

 

       

Bygdeskalden Karl Frithiof Svanborg föddes den 8 juli 1864. Karl Svanborg kom att tillbringa en lång uppväxt- och ungdomstid på torpet Fällan. Han led hela livet av ett lyte, nämligen puckelrygg, som han erhållit som litet barn genom att fall från ett bord. Redan tidigt intresserade han sig för läsning av böcker, framför allt ett rikligt urval av detektivlitteratur. Herbert Gustafson Sättra och brodern Vilhelm Gustafsson Renstad har berättat, hur de fick följa sin mor Berta till ”Mor i Fällan” och då sammanträffade med Karl Svanborg, ägare av någonting på den tiden så ytterst sällsynt som en trattgramofon. Torpet Fällan låg ganska avskilt i skogen, och bröderna Vilhelm och Herbert berättade, hur ”Mor i Fällan” la ut granriskvistar på skogsstigen, för att de skulle kunna hitta dit.
Som 37-åring 1901 flyttade Svanborg från Fällan till Ödeshög som biträde och kontorist hos handelsfirman Otto Lejon för att 1909 öppna egen affär i Tjugby. Svanborg var en mycket snäll man och en barnens och ungdomens vän och alltid skulle alla barn, som kom in i affären ha en ”strut” karameller. Men världskriget kom, medförande svårigheter, Svanborg måste upphöra med sin diverseaffär, det blev konkurs, och den 18 november 1915 flyttade Svanborg tillbaka till Ödeshög med sin hushållerska Anna Sand från Stora Hästhagen,( torp u Sättra) och tog plats som bokförare på dåvarande Ödeshögs Gjuteri och Mekaniska Verkstad.

Östgötabladet gav den 22 juni 1922 ut ett Röksnummer och där står följande:

Från den för denna tidnings läsare välkände Karl Svanborg i Ödeshög har Ö-Bl till sitt Röksnummer fått mottaga denna dikt och saga, i vilka den varmhjärtade mannen ger uttryck för ett sycke av sin livsfilosofi samt tolkar sin kärlek till födelsebygden i Rök.

Tänk att man kan älska skogen
bygga, bo och trivas där;
mången sagt, jag därtill svarat
Skogens barn trollbundna är.
Djupt i skogens pelargångar
har som barn vi lekt och drömt
och de sagor som den susat
vid vår barm vi närt och gömt
Sant nog främlingsbarnen ofta
här bland snåren vilsna bli
ty här finns ej torg och gator
med sin stela symmetri
Gryt här finns och branta stupor
sanka mossar dunkla tjärn
och däröver mörka furor
som ett högt och trotsigt värn
Och när höstens vindar jaga
rastlöst över natthöljd mo
räven skränar uven hoar
dovt ur klyftan sitt ho-ho
och det risslar,rasslar, tassar
i den skumma skogens snår
främlingsbarnet som där lyssnar
viskar rädd sitt Fader vår

Ty mystik än göms i skogen
Där finns huldra rå och gast
Kanske just därför vi skogsbarn
bundits så vid skogen fast
var vi gå på slättens vidder
var vi dväljs i stadens larm
vi med obetvinglig längtan
dragas åter till hans barm
Tänk vad skönhet skogen
gömmer
när det våras där en gång
bäckar sorla fågelkören
höjer tusenstämmig sång
Orren spelar, änder snattra
tjärnen speglar furans stam
och den blyga veka sippan
från var tuva tittar fram
Och när sommarnatten stilla
drömfylld genom skogen går
och en ensam nordens bulbul
trånande i snåret står
spröda silvertoner klinga
från linneans klockor då
Ack man då kan väl förnimma
skogens varma pulsar slå

O min skog i vårlig grönska
sommarskrud och vintersnö
Allvarstung när hösten stormar
gulnad prakt bland snåren strö
alltid skön hur än du skiftar
mörk och dyster vek och varm
O min barndomsskog jag längtar
till din lugna trygga famn

 

 

En saga från skogsjön

  Djupt inne i min barndomskog ligger den lilla täcka insjön inramad av lummiga stränder med omväxlande barr och lövskog. Här hade jag som pojke mitt käraste tillhåll, där jag från en gammal rankig ökstock med mitt metdon sökte narra de stackars abborrpinnarna att nappa på min krok. Dess var dock i regel slugare än jag, vadan bytet vanligtsvis blev ringa. Mer än en gång kände jag mig skäligen besviken när jag efter långa timmars ihärdigt stirrande på flötet fick larva hem utan minsta liv. Nu vid framskriden ålder är det med viss tillfredställelse jag tänker tillbaka på denna min otur, ty den dämpade i någon mån min jaktiver. Något vidare oskyldigt nöje är metsporten icke.
Här på stränderna av min barndoms sjö har jag som yngling drömt "de drömmar som alla, alla drömt" fastän de och kanske lika gott är det, mera sällan gå i uppfyllelse. Hit har jag ofta vallfärdat för att avsides från slitet och jäktet " på någon ledig stund ibland, gå till minnets land" Här har jag paddlande bland tång och näckrosor, roat mig med att från min ökstock studera det myllrande livet därnere på sjöns botten - en värld i miniatyr.
Det var särskilt hela kolonier av ett slags fula larver som väckte min särskilda uppmärksamhet. De var i flera avseenden så lika mitt eget folk att jag slutligen tyckte mig vara en av dem som aktivt deltog i deras fröjder och sorger. Det var samma sega slit och kamp för tillvaron härnere som däruppe bland mitt eget tvåfotade släkte. Samma suveräna förakt för den hungrandes känslor och behov, då det gällde att komma först dit där något ätbart fanns.
En dag satt emellertid en av de glupskaste stilla på sin tångstängel. För en gång förföll han vara ordenligt mätt. Så började han sin sista färd uppåt på strået, sakta och mödosamt mot vattenbrynet - för honom det stora okända, där han snart gick över gränsen för att aldrig återvända. Flockar av kamrater och vänner stimmade kring och följde honom dit, där de dock, tillsynes med viss bävan, blevo efter. "Snart blir det en annans tur - vad väntar oss väl därovanför? Död, glömska och förintelse sa en - "Kanske" - svarade en annan " men jag har hört att vi skola gå ett högre och ett rikare liv tillmötes. - "Barnprat" - säger den förre, som var en tvivlare -" vem har sett och kan bevisa det? därbortom, varifrån aldrig någon vänt tillbaka, kan ej något liv existera. Där härskar den eviga sömn, varifrån intet uppvaknande gives."
Under tiden har den sjuka av dödsarbetet uppsvällda, ohyggligt fula larven passerat vattenlinjen och satt nu stilla på sitt strå där han hastigt torkade i det flödande solljuset. Det fula höljet brast och ut kom en liten fjäril som med förvånade ögon blickade in i den nya värld han var kommen till. Så rätade han försiktigt först på den ena och sen på den andra vingen, och flög ut till ett liv i frihet, renhet och ljus, så fjärran skild från hans forna tillvaro som strålande sol och sprudlande liv äro skilda från natt och död. Med bävan hade han gått sin förvandling till mötes. En tusenfaldigt större fasa skulle hans varelse erfarit, om han nödgats återgå till sin forna existens, en tillbakagång, som från den livsform han nu återgått till, dessbättre var omöjlig.

Nu var min saga slut. Kanske den dock mera var en studie över ett livsöde, så analogt med vårt eget, att vi människor, borde ha något att lära av detsamma.

Sättra storskog i juni 1922

Karl Svanborg



1780
Inflyttad från Svanshals 1780 Bengt Ersson född i Harstad 1745 gift med Cajsa Börjesdotter född i Åby 1739 Barn Maja född i Svanshals 1777 sonen Anders född i Svanshals 1778

1784
Inflyttad från Stora Åby Torparen Petter Johansson född i Stora Åby 1741 gift med Lena Andersdotter född i Västergötland 1739 av värk dog 14/9 1790 57 år gammal Barn Maja Stina född 1780

1788 Inflyttad från Vånga Torparen David Molin född 1743 i Hedemora gift med Anna Magdalena Demarck(?) född 1752 i Ulrika dog 27/3 1795 - hon kom 1784 från Högby -. De fick 3 barn.

1796 en Anders Svensson. Hans son Jöns dog 3/10 1796 av bröstfeber

1799 Inflyttade från Stora Åby Torparen Anders Nilsson född i Gammalkil 1754 gift med Brita Andersdotter född i Kvistberg 1750 De flyttade 1805 till Hertigtorp u Sättra.

1802-1806 Lars Jonsson född i Stora Åby 1772 gift med Ulrika Samuelsdotter född i Rinna 1773 de flyttade till Larstorp men återkom senare.Beväringskarl för Runnestad 1805. 4 barn.

1808 Inflyttade från Väversunda Torpare Sven Andersson född i Ransberg 1777 gift med Maja Nilsdotter född i Västra Tollstad 1782 Utflyttade 1810 till Stora Hästhagen u Sättra.

1812 -1817 Lars Larsson född i Gränna 1746 gift med Lisa Olofsdotter född i Rök 1774 Barn. hans son Petter Larsson född i Åsbo1774 , gemensamma Lovisa f 1812 dog 6 månader gammal av okänd barnsjukdom Carl-Johan född 1816, flyttar till Rinna men återvänder och blir torpare i Fällan 1818.

Änkan Chatarina Persdotter skriven här vid sin död 1813. Dog av ålderdom 83 år gammal. Hon var född i Trehörna 1730 gifte sig 1763 med bonden och änklingen i Givetorp Olof Bengtsson d. 1780.

1818 Inflyttad från Rinna Petter Larsson född i Åsbo 1789 sen struken, gifte sig sen med Ulrika Gomer född i Malexander 1790 "ska flytta nästa vår" , de flyttade från Fällan till Borryd 1826 - skrifna på församlingen.

Inhyses Lars Larsson född i Gränna 1746 gift med Lisa Olofsdotter född 1774 "skola avflytta till Harstad 1821. Barn. Carl-Johan född 1816

Torparen Thomas Olofsson född i Råda 1761 - kom från Råda 1816 dog av ålderdom 25/ 11 1838 då skriven "som inhysesman på Sättra ägor", gift med Britta Stina Adamsdotter född 1784 i Rök senare strukna.

1826 Inflyttade från Hertigtorp u Sättra Torparen Petter Andersson född i Malexander 1795 gift med Maja Andersdotter född 1799 i Grenna Han förd till Carlskrona 1827, hon "skriven på socknen" 1829

1833-1846 Anders Jonsson född i Ekeby 21/2 1769 dog av åldersvaghet 1846 - fattigunderstöd. gift med Greta Eriksdotter född i Hogstad 1784 död 1837 Barn Anders Andersson född i Rinna 1817, flyttar till Berns kvarn 1842.

1843 - 1856 Inflyttad från Gullbergsö- "Öna" Änkan Maja Jonsdotter född i Rök 1794 fick dottern Christina född 1833 i Åsbo, sonen Carl-Johan född 1839 i Rök. - har fallandesot. Hon flyttade 1856 till Svenstorp, samma år flyttade sonen Carl-Johan till Erlandsås Sättra.

1857 - 1861 Fällan står öde "tomt"

1861 Fällan inskriven igen - som backstuga - Inflyttad från Hertigtorp Sättra, Johan Peter Jakobsson född 2/2 1815 i Harstad gift 10/11 1842 med Anna Carin Jern född 2/9 1820 i Harstad. dog av lunginflammation 30/11 1875. Barn Fredrik Leornad född 1845 i Rök, Augusta Amalia född 1848 i Rök, flyttade till Svanshals 1865 och till USA 1868 Carl Peter född 1850 i Rök dog 1864 Axel född 17/2 1853 död 7/10 1857 i Rök Amanda född 19/6 1857 i Rök död 30/9 1857 Amanda Axelina född 9/7 1859 i Rök flyttade till Göteborg 1862 Anna Sofia dog 1864 1877 Anna Sofia och Gustaf födda 25/3 1862 i Rök. samt fostersonen (dottersonen) Carl Vilhelm född 29/2 1867 i Svanshals. År 1876 flyttade Gustaf till Rinna och Johan Jakobsson och Carl Vilhelm till Norra Amerika.

1876 Inflyttad från Sättra gård torparen Carl - August Andersson född 17/9 1827 i Rök död av ålderdomssvaghet 1/10 1906 gift 1875 med Johanna Augusta Persdotter född 24/9 1883 i Rök död av älderdomsavtyning 4/10 1921. Här bodde också Johanna Persdotters son
Karl F Svanborg född 1864 död 1924 i Ödeshög. Han flyttade från Fällan till Ödeshög år 1901 och blev så småningom bygdeskald. Fällan revs år 1929.

Tillbaka till sidan om Sättra gård