Gamla tiders flyttdag. Den här dagen var det många unga flickor å pojkar som packade ihop sina tillhörigheter. De gav sig iväg till nån bonne å sålde sig för nåra kronor å dålig mat. Några tog farväl av far å mor å barndomshemmet för alltid. De reste till Amerika å kom aldrig hem. De sålde sina hemman

Emil i Bränneryd, han reste till Amerika i slutet av 1800-talet. Han var 17 år gammal å skulle till Amerika å tjäna pengar, han kom aldrig tillbaka. Han vilar i fjärran jord. Men han planterade ett äppelträd strax innan han reste, det trädet lever å bär frukt ännu efter 85 år. Emil var min frus bror, hon var 4 år när han reste. De sålde sina hemman

Omkring 1920 arbetade jag vid torvfabriken vid Omberg, vi var väl ett tjugutal pojkar som bodde i en barack. En kväll när vi kom hem från arbetet satte vi oss på farstubron och på en lång träbänk utanför. Solen gick just ner bakom Omberg å göken gol på Dags mosse då stämde Nisse i Mohytta opp: Guldgrävarsången: "En gång i fjärran väst, vid Stilla Havets kust, ja fann mej själv en sommardag, mitt hjärta slog med lust Ja minns det så väl som om det va igår. Det är så att det ljuder i mina öron än efter 50 år. Nisse har vilat länge på Heda Kyrkogård "Tack ska du ha"

Min bror Anders, han reste till Amerika år 1901, i början av april, dä sista han gjorde här i Sverige så högg han skog vid Lorasjön. Han hade 90 kr, dom pengarna köpte han en kostym för. En bonde i Tjurtorp skjutsade honom med häst till Hästholmen, sen åkte han med båten "Trafik" till Hjo. I april 1904 reste en syster till mej, samma bonde samma båt, samma linje över Oceanen å till samma plats i Californien. De kom aldrig tillbaka. År 1912 kom ett brev - min bror hade drunknat. Elsa Svensson - vid 17 års ålder reste hon till det stora landet i Väster, men - kom tillbaka - å blev sent omsider min fru.

Gustaf och Elsas förlovningsdag